En frostig morgon i Antarktis stod Pennu högst uppe på en blank, vit kulle.
Hans simfötter darrade lite. Kullen såg väldigt, väldigt hög ut.
Pennu tog ett djupt andetag, stoppade in sin röda halsduk och tog ett pyttelitet steg framåt.
“Wheeeee!”
Nerför kullen for han, skrattande hela vägen till botten.
När Pennu tittade ner upptäckte han plötsligt att hans röda halsduk var borta.
Förvirrad såg han sig omkring.
Ingen halsduk.
Han letade över hela den snöiga kullen, men den syntes ingenstans. En liten tår rullade nerför hans varma kind när han vaggade tillbaka mot havet, där hans mamma och syskon tillbringade dagen med att fånga krill.
Plötsligt fick Pennu syn på några av sina vänner som lekte i snön.
En liten pingvin höll en röd halsduk i sin simfena.
“Är den här din?” frågade hon.
Pennus ansikte lyste upp. Med glada vaggande steg skyndade han fram och tog emot halsduken.
Vilken underbar dag!
Först hade Pennu vågat göra något som han aldrig tidigare hade vågat: åka nerför en brant, isig kulle.
Och nu hade han fått tillbaka sin fina röda halsduk också.
Med stolta små steg återvände Pennu till sin familj, precis i tid för en god måltid med nyfångad krill.
