Havet låg lugnt och månen var full.
Tindra började sin långa, stillsamma simtur hem. Silverglänsande månljus skimrade över vågorna och visade henne vägen.
Hon hade simmat den här vägen många gånger förut. Månen och stjärnorna brukade alltid leda henne tryggt genom mörkret.
Tindra var en äventyrlig havssköldpadda, och havet var hennes lekplats.
Plötsligt dök en flock delfiner upp. De hoppade upp och ner ur vattnet, plaskade och lekte medan de simmade förbi.
Tindra bestämde sig för att följa den glada gruppen en liten stund och började paddla lite snabbare.
Men då lyste ett starkt ljus från ett hotell vid stranden ut över vattnet.
Ljuset gjorde Tindra förvirrad. Hon kunde inte längre se månen tydligt och tappade bort vägen hem.
Några små tårar rann nerför hennes vänliga ansikte.
”Kommer jag någonsin att hitta tillbaka till mina vänner bland sjögräset?” undrade hon.
Just då kom en av delfinerna tillbaka.
Den simmade in under Tindra och hjälpte henne försiktigt tillbaka till rätt väg.
Snart lyste stjärnorna och månen klart igen och visade vägen genom den mörka natten.
Tindra log för sig själv.
”Jag är en lyckligt lottad liten sköldpadda”, tänkte hon. ”Havet är fullt av vänner som tar hand om mig.”
